Födelsedagstävling hos Nilmas bokhylla

Malin på Nilmas bokhylla arrangerar en födelsedagstävling i samband med att hennes bokblogg fyller 4 år. Tävlingen på går i sex delar och man kan passa på att tävla fram tills den 3 februari. Här finner du mer information om tävlingen.

untitled

Annonser

2015’s bästa bok?

Då har jag läst den mest hyllande boken under 2015, När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, och kvar sitter jag med en tomhetskänsla och inser att jag måste vara den enda personen som inte blev fullkomligt knockad av denna bok.

Hur ska jag förmedla mina tankar utan att bli totalt sågad? Antar att det bara är att köra på. Först tycker jag att kärlekshistorien mellan Ester och Isak är förhastad. Båda är himlastormande förälskade i varandra efter ett skrapsår i handflatan och lite småsnack vid en sommarsjö. Trots att deras relation kantas av en hel del med- och motgången får jag ingen känsla för någon av dem eller deras relation. Jag kan inte minnas när jag någon gång var så likgiltig över en fiktiv kärleksrelation…

När jag har kommit halvvägs genom boken känner jag mig nästan snuvad på något bra. Jag ställer mig frågan, vad är det som alla tycker är så fantastiskt bra? Resterande delen av boken är bättre, men jag har svårt att se/känna vad alla andra verkar göra. Jag får fortfarande ingen känsla för boken.

Finns där något som jag tycker är bra? Jodå, visst gör jag det. Jag tycker om att Schiefauer väljer att berätta historien från förövarens föräldrars perspektiv. Det är fint. Det är nämligen Antons föräldrar som berör mig mest av samtliga huvudkaraktärer. Ester, Isak, Anton – not so much. Kanske är det därför första halvan av boken är så seg och blek?

Det som berör mig mest, och som faktiskt får mig till att bli lite arg, är den systematiska misshandeln av hunden som man som läsare får glimtar utav. Jävla svin! Något som gör mig förbannad är när man är elak mot oskyldiga djur.

Som helhet är boken snabbt utläst med sina otroligt korta kapitel, men jag imponeras varken av språk eller handling. Jag upplever boken som ytlig och förhastad då jag inte kommer bokens karaktärer tillräckligt nära för att känna med eller för dem. Vilket är det som jag inte förstår, då det inte riktigt är likt mig. Boken borde rimligtvis falla mig i smaken. Hur kan handlingen bli så platt när boken innehåller så många viktiga ämnen som man kan spinna vidare på? Handlingen förefaller utan överraskningar eller oväntade händelser så jag läser monotont på utan att jag fäller några tårar och utan att bröstet stramas åt i förtvivlan inombords. Man skulle nästan kunna tro att jag är en känslokall individ men jämför man ”När hundarna kommer” med Lisa Bjärbos ”Djupa Ro”så förkastar man snart den tanken. ”Djupa Ro” är den fullträff till bok, som jag hade förväntat mig av ”När hundarna kommer”. Jag älskar ”Djupa Ro”, här snärjdes bröstet åt titt som tätt och tårarna forsade ner för kinderna. Visst är det märkligt hur man kan ta till sig en bok så mycket för att inte känna något alls för nästa? Det förundrar mig.

Under läsningens gång fick jag vid flera tillfällen flashbacks till P3’s dokumentär om mordet på John Hron. En fjortonårig kille som slogs ihjäl vid en sjö på sommarlovet, av några äldre killar med nazistiska åsikter. I författarens tack berättar Schiefauer att hon växt upp i samma stad och påverkades mycket av denna tragiska händelse. Boken är ingen biografi över vad som hände där och då 1995, men händelsen ligger dock som inspiration till boken. Jag rekommenderar er att lyssna på dokumentären Mordet på John Hron på sr – P3’s arkiv. Det berör en så mycket!

Något som irriterar mig i boken, och i samhället i stort, är att alla tycker sig ha rätten till att tycka till och döma efter sina egna åsikter. Vad som är rätt och riktigt, vad straffet ska bli, vad det är för personer som begår brott etc. Att man har rätten att ta lagen i egna händer och exempelvis utsätta förövarens familj för glåpord och skadegörelse, för att det på något sätt skulle vara rätt åt dem. För att de inte har uppfostrat sin son tillräckligt bra, att åsikterna måste komma hemifrån. Media som levererar nyhet efter nyhet som allmänheten kan vältra sig i. Vad vet vi i allmänheten egentligen? Schiefauer gör ett smart val att lyfta upp förövarens närståendes perspektiv. Det måste ändå vara detta som är det berör mig mest med boken.

O_Nar-hundarna-kommer-framsida

 

 

 

Titel: När hundarna kommer
Serie: –
Författare: Jessica Schiefauer
Orginaltitel: –
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2015

#hylltömning2016

I Nellons bokbloggs första del i #hylltömning2016 skulle vi läsa den första boken längst ut till vänster.

Det blev en biografi som har stått sjuhundra år i bokhyllan och blivit allt mer bortglömd. Nu är det dags att läsa Magdalena Graafs biografi ”Det ska bli ett sant nöje att döda dig”.

image

Pax – Nidstången

pax1

 

 

 

Titel: Nidstången
Serie: Pax
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Orginaltitel: –
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2014

 

Alrik och Viggo är bröderna som har vuxit upp med sin mamma i Stockholm men som har fått flytta till ännu ett nytt fosterhem, då mamman har alkoholproblem. De hamnar hos Layla och Anders i Mariefred. Det börjar strula till sig för bröderna redan första dagen i skolan då Viggo inte viker sig för den kaxigaste killen i klassen, och Alrik gör allt för att skydda sin bror. Ofog medför konsekvenser, vilket killarna vet med sig genom livets hårda skola men vad de inte har räknat med är att den här gången skulle det leda till ett stort äventyr. De möter nämligen trädgårdsmästarna och det äldre syskonparet Estrid och Magnar och snart framkommer det att killarna är utvalda att rädda staden från ondska. Det står dock snart klart att det är något eller någon som gör allt för att stoppa dem.

Det här gillade jag skarpt! Hela boken är lättläst och rapp, spännande med en cliffhanger i varje kapitel. Det här måste ju ungarna bara gilla. Kan tänka mig att det här är serien som kommer få många kids i åldrarna 9-12 år att börja läsa böcker.

nidstangen_sidaBokens omslag är hur inbjudande som helst. Jag gillar att sidorna i röda i kanterna, vilket förhöjer mystiken kring boken. Att författarna har valt att tillägga seriestrippar gjorda av Henrik Jonsson, anser jag lyfter hela konceptet och gör serien betydligt mer tilltalande. Det ger en liten break i läsningen samtidigt som nyfikenheten fortsätter gro. Illustrationerna täcker en helsida då och då under läsningens gång utan att för den delen ta över, vilket är skickligt gjort. Själv gillar jag seriestripparna men för min smak tycker jag att de är aningens hårda eller… skarpa i utformningen.

Som läsare får jag en känsla som påminner en hel del som Engelsfors-trilogin, vilket faller mig i smaken då jag verkligen tycker om dessa böcker. Kan dock inte låta bli att fundera på om författarduon har haft just trilogin som inspiration till sin serie för yngre läsare. Gemensamma nämnare är magin, blandat med lite mytologi och action. Oavsett hur är det ett bra tempo i berättelsen, man fastnar som läsare och när boken är slut vill du genast plocka upp fortsättningen för att få svar på alla frågor som författarna listigt lämnar obesvarade. Jag tror det här blir en succé, vänta och se.

Markera om du vill läsa mer om mina funderingar. Spoiler-varning.

  • Den där lilla snorungen Simon skulle man bara vilja läxa upp, och hans farsa verkar inte vara så värst trevlig han heller. Tror dessvärre att detta inte är det sista vi får se av träslöjdsläraren Thomas. Han har säkert ett finger med i spelet och de onda, den lilla tjuvlyssnaren.
  • Funderar på varför Estrid och Magnar är så tighta av syskonen medan Henry framställs som en outsider. Arbetar han inte för de goda? Kan man ana en familjefejd?

Läsutmaningar 2016

Så var det dags att knåpa ihop årets läsutmaningar. Efter några dagars funderade har jag bestämt mig för att försöka ägna mig åt följande:

Goodreads Reading Challenge – Förra året hade jag 40 böcker som mål och imponerande nog lyckades jag läsa 40 böcker + några rackare till. Jag tänkte höja upp målet ett snäpp. Årets mål är att läsa 52 böcker, vilket i runda slängar blir en bok per vecka. Det borde väl inte bli så svårt?

Boktovlan – Tolv nya författare som jag önskar läsa en bok av:

  • Frida Skybäck
  • Gabrielle Zevin
  • Anthony Doerr
  • Jean Hegland
  • Cia Sigesgård
  • Jessica Schiefauer
  • Åsa Larsson
  • Michelle Hodkin
  • Diana Gabaldon
  • Jennifer Niven
  • Caroline Kepnes
  • Mons Kallentoft

 

Jag ska läsa minst fem engelska böcker.

 

För första året ska jag delta i tre gemensamma utmaningar:

Du försummade lilla blogg

Jag har inte glömt bort dig, trots att det ekar tomt här inne. Antar att nytt jobb, byte av medicin, en enorm lässvacka, firande av födelsedagar, jul och nyår samt fritid som upptas av både hund och häst har gjort sitt till.

Nytt år, nya utmaningar, är det inte så man säger?

Är väl dags att kika på hur det gick med utmaningarna som jag tog min an i början av 2015. Lets check it out:

  • Jag är faktiskt imponerad över att jag lyckades läsa tillräckligt många böcker för att klara av Goodteads Reading challenge. 44 lästa böcker, målet var 40.
  • Boktolvan kom jag inte så långt med. 5 1/2 bok är knappast godkänt men jag skapade bekantskap med en del av dem, och de flera var lyckosamma sådana.

De nya författarna som jag upptäckte var:

Sara Larsson – Första lögnen
Gayle Forman – If I stay
Stephanie Perkins – Anna och den franska kyssen och Isla and the happily ever after.
Brennan Sarah Rees – Outtalat
Boel Bermann – Den nya människan
Tabitha Suzuma – Forbidden. Påbörjades i december men lästes ut i januari 2016.

  • Hur gick det då med att läsa fler engelska böcker för att förbättra mitt läsflow där? Fem engelska böcker var målet. Det blev följande:

toalltheboys ifista islaandthehappilyeverafter forbidden

To all the boys I’ve loved before av Jenny Han
If I stay an Gayle Forman
Isla and the happily ever after av Stephanie Perkins
Och, halva boken Forbidden av Tibhita Suzuma

Vilket inte var tillräckligt eller hur…?

  • Sist men inte minst tyckte jag att det vore en fantastisk idé att köra en kaosutmaning. Som jag slutade fylla i någonstans på vägen, typ runt midsommar? Där och då hade 14 av 50 punkter strukits. Underkänt med råge? Det kan man säga.

Well well, nytt år med nya möjligheter. Imorgon kommer årets utmaningar.

Efter världens längsta lässvacka…

… trodde jag knappt att det skulle vara möjligt att uppnå årets Reading Challenge. Även om det har ekat tomt här så har jag lyckats läsa några böcker och till sist kom läslusten och flytet sakta men säkert tillbaka. Överraskande nog avslöjade Goodreads igår att jag faktiskt hade uppnått årets läsmål. Kul!

completed

Boken som fick äran att ta vinsten var ingen mindre än

Lisa Bjärbos underbara Djupa ro.

Tidigare äldre inlägg