Recension: Anna och den franska kyssen

perkins_anna_franska_kyssen_omslag_inb_0

 

 

 

 

Titel: Anna och den franska kyssen
Serie: Anna och den franska kyssen #1
Författare: Stephanie Perkins
Orginaltitel: Anna and the French Kiss
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015
Köp den till exempel här eller här

 
Sammanfattning från Modernista:

Anna har ett lyckligt liv i Atlanta. Hon har en lojal bästa kompis och är kär i sin arbetskamrat på biografen, som just har börjat återgälda hennes känslor.

Därför blir hon inte alls förtjust när hennes pappa bestämmer sig för att skicka henne till Paris för att hon ska gå sitt sista skolår där. Men trots att Anna inte pratar ett ord franska lär hon känna en del trevliga nya personer, inte minst den snygge Étienne St. Clarit, som snabbt blir hennes bästa vän. Tyvärr är han upptagen – och det kanske hon också är… eller?

Annas år i Paris, staden som brukar kallas »världens mest romantiska«, visar sig bli omtumlande, hjärtslitande och alldeles fantastiskt. Ett år som förändrar henne för alltid.

 
Omdöme:

Först måste jag nämna att Stephanie Perkins är otroligt duktigt på att förmedla den franska miljön i boken. Som läsare tar jag till mig detta och blir nyfiken på Paris som stad. Sätt detta i relation till att jag länge har varit totalt ointresserad av Frankrike och Paris, och har aldrig kunnat tänka mig att åka dit. Men Stephanie Perkins har sått ett frö som har vuxit sig så pass starkt att jag nu åtminstonde skulle kunna överväga att åka till Paris på en weekend till nästa vår. 😉

Boken är söt och charmig, och jag dras med i handlingen. Boken är svår att lägga från sig. Jag kan inte riktigti ord förmedla den positiva känsla jag fick under läsningen. Det jag kan säga är att det är en väldigt fin bok som verkligen inte får lov att missas! Dock har jag vid ett par tillfällen suckt högt när huvudpersonerna går som katten kring het gröt utan att få till det. Handlingen är så trovädigt skriven. Jag som läser kan sitta och sucka men jag vet med mig att jag hade tänkt och gjort ungefär likadant om jag hade varit i Annas skor. Alla vet vi hur otäckt det kan vara att visa sina känslor för någon som man tycker om när man inte vet hur gensvaret kommer bli.

Stephanie Perkins undviker klyschan med kärlek vid första ögonkastet. För mig är det ett stort plus i kanten att hon dessutom undviker kärlekstramset där den kvinnliga huvudkaraktären blir en riktigt mes kring personen hon gillar. Får tunghäfta, koncentrerar sig på hur hon ser ut, att hon inte kan andas etc etc i överdrivna proportioner. I många ungdomsböcker kan detta driva mig till vansinne då det tar en stor plats och tenderar att bli tjatigt. Här är Stephanie Perkins fenomenal på att förmedla känslan av att vara förälskad på ett trovärdigt sätt utan att det för den delen blir just tramsigt. Det tycker jag väldigt mycket om. Anna tänker givetvis en del på St. Clair och vi får läsa om hur det pirrar i magen samtidigt som de pratar och skojar med varandra, upptäcker saker tillsammans och lär känna varandra. Något jag också tycker om är att Anna inte blir totalt hjälplös när St. Clair inte är i hennes närhet. Hennes liv fortsätter som vanligt med skola, vänner och filmintresset. Vilket förmedlar att Anna är en stark och trygg tjej som trivs i sitt eget sällskap. Jag skulle hellre vilja att mina kommande barn läser liknande böcker än att man är helt beroende av killen som man är kär i för tillfället och som knappt ens visar intresse tillbaka.

Jag är glad att detta är första delen i en serie på kärlekstemat. I framtiden kommer jag att läsa uppföljarna Lola and the boy next door och Isla and the happily ever after. Jag tror dock att jag väntar tills böckerna kommer ut på svenska. Men vi får se om jag har lust att vänta så länge…

Annonser

Vårenkät

  1. Hur långt har våren kommit där du bor, alternativt senaste nya vårtecknet då såg?

Här är det vår på riktigt. 15 grader och strålande solsken. Har endast använt väst (inte vinterjacka!) de senaste dagarna. Träd och buskar är fulla med knoppar och det finns gott om blåsippor runt om i trädgårdarna. Solen värmen under dagarna och vi har börjat sitta ut och äta på lunchrasten. Underbart!

2. Vilken var den senaste boken som flyttade in hos dig?

Det var samtliga böcker som jag beställde hem från bokrean i februari. Dessa böcker har jag ännu inte vissat. Tänkte skriva ett sådant inlägg inom snar framtid. Kan vara skoj att gå tillbaka vid nästa års bokrea och se hur många av böckerna som jag faktiskt läste under 2015. Efter det har det kommit hem många böcker från bibblan men jag anser att det inte räcknas eftersom jag inte äger de rackarna.

3. Vilka nya böcker ser du fram emot under våren (april och maj)? Om du har dålig koll på nyheter, berätta om vilka du ser extra mycket fram emot att läsa i vår, oavsett ålder.

Fortsättningen på Stieg Larssons Millenium-serie. Den fjärde delen kommer ut under hösten och är skriven av David Lagercrantz (?). Får se om den håller måttet när en annan författare tar över serien. Andra böcker som jag nyligen har hittat och som jag ser fram emot att läsa är: Lycka av Micael Bley, Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty och Liv efter liv av Kate Atkinson.

4. Påskliljor eller tulpaner. Vilket är egentligen finast?

Tulpaner! Fast jag är riktigt dålig på att köpa hem snittblommor.

2010_juli_01

5. Nämn en debutförfattare, alternativt en författare som du inte läst något av än, som du gärna vill läsa i vår.

Paula Hawkins och hennes debutthriller Kvinnan på tåget.

6. Myntet har ju två sidor. Vad är det sämsta med våren?

Det måste vara det skitiga fönstrena som plötsligt blir väldigt påtaligt.

7. Beskriv din favoritplats vid utomhusläsning.

I någon solstol med en lagom lutning.

svensk-sommar-sverige-790329

8. Finns det någon ny fackbok som lockar lite extra i vår? (Typ kokbok, trädgårdsbok, biografi…)

Jag inte komma på någon på rak arm.

9. Finns det någon bok ur vårutgivningen du vill läsa men kommer spara till sommaren?

Antar att en hel del av böckerna som jag nämnde i fråga 3 kommer inte att läsas förr än under sommaren. Men jag kan inte svara på hur prioriteringen på böckerna kommer se ut under maj. Vi får helt enkelt se vad som passar där och då.

10. Slutligen en fråga som knyter an till den förra, nära börjar egentligen sommaren? Vad tycker du? Ett visst datum, eller vid ett visst väder eller något annat?

Jag tänker att sommaren börjar i samband med midsommar, vilket varierar lite. Säg mitten av juni. Dock hänger det på vädret, får man ett riktigt skitväder som hänger i sig så kan man knappast säga att sommarkänslan infinner sig. Även om det är sommar med tanke på semster, skollov etc.

Smakbit på en söndag

glom-inte-att-lasa

”Vet du vad som var allra värst?” sa jag till sist mot hans axel. ”Det var inte att sitta där inne i det där rummet och vänta på att han skulle komma tillbaka och döda mig. Det var inte att bli slagen, det var inte smärtan, det var inte att bli våldtagen. Det var att det efteråt inte var någon, inte ens min bästa vän, som trodde på mig.” När jag hade sagt det lutande jag  mig tillbaka, såg ut över floden och på en pråm som långsamt gled förbi med strömmen. ”Du måste tro på mig, Stuart. Det är viktigare för mig än något annat i hela mitt liv.”

s 248 i Glöm inte att låsa, av Eliabeth Haynes

Liebster Awards part 2

Jag fortsätter fylla bloggen med Liebster Awards. Mias bokhörna taggade de som kände sig träffade och jag kör på helt enkelt.

liebster-award-main

1. Vem är du?

Jag har en levnadsglad prick som försöker njuta av livet på bästa sättet jag vet. Jag älskar djur, te, saltlakrits, solsken och fågelkvitter. Inget går upp mot att njuta av en fantastiskt bra bok, gosa med vovvarna eller att lära min unghäst nya saker och se hur hon utvecklas och litar på mig. Jag har alltid något på gång och har svårt att inte ge 130% i allt jag gör.

2. Vad jobbar du med?

Jag tar examen som psykiatrisjuksköterska i juni.

3. Hur uppkom ditt läsintresse?

Hur det uppkom? Hm, det minns jag inte. Medfött? =) Mamma läste väldigt mycket böcker för mig som liten, vet inte hur mycket detta kan har påverkat.

4. Delar du ditt intresse med någon i din familj/bekanskapskrets?

Min mamma läser i perioder, men då pratar vi om ett par böcker per år. Jag har definitivt inte fått mitt läsintresse från min kära mor. Min sambo läser också böcker. Även om han inte läser lika mycket som jag så finns det i alla fall ett läsintresse som jag är väldigt glad över att vi delar. Sen läser vi oftast inte samma böcker, men ändå. Min sambo tenderar att läsa mina boktips till honom än viseversa. Det är lite tråkigt men jag tror det beror på att jag har en betydligt längre TBR-lista och då blir det lätt att böckerna trillar ner några pinnhål för varje månad. Tråkigt, men sant. Just nu läser sambon min mitt senaste tips, Odinsbarn!

5. Om du inte snöat in på böcker, vad tror de annars kunde blivit?

Jag har ett socialt jobb och även mitt hästintresse genererar till sociala aktiviteter. Jag är dessutom en person som behöver tid att vara för mig själv och där kommer böckerna väl till pass. Ett lämpligt substitut får bli, titta på tv-serier.

6. Vilken genre gillar du bäst?

Det bästa är att mixa. Det förgyller min läsning på bästa sätt. Men om jag bara fick lov att läsa en genre för resten av mitt liv så väljer jag deckare. Historiska romaner går tvärt bort. Likaså dikter etc.

7. Har du någon favoritförfattare?

Har nyligen fastnat för Jojo Moyes. Annars Jussi Alder Olsen samt Eriksson och Axlander Sunderqvist. Jag blev dock besviken på deras senaste bok…

8. Om du skulle skriva en bok vad skulle den handla om?

Nu är jag totalt värdelös på att skriva berättelser och är inte speciellt kreativ på det sättet. Därför får det bli något som jag kan och känner till från det verkliga livet. Antingen hade det fått bli en barn/ungdomsbok med inriktning på hästar, ridskola, vänner och allt vad det medför. Spetsat med en del intriger. Eller något som har med psykisk ohälsa att göra.

9. Hur många böcker tror du att du läser i år?

På Goodreads har jag 40 böcker som mål. Har redan läst mer än hälften så runt 60 kanske? Fast å andra sidan, till hösten börjar jag nytt jobb och alla vet vi hur trött man blir av det, med tanke på alla nya intryck och all stimuli. Kan tänka mig att det dra ner läsflowet något… 50, säger vi. Det är ändå betydligt mer än vad jag normalt sätt brukar läsa på ett år.

10. Hur tror du man kan få ungdomar att läsa?

Väldigt bra fråga! Hur motiverar man personer överlag att börja läsa om personen inte har något intresse eller finner sig motiverad att läsa?

Jag tror en del barn och ungdomar blir avskräckta när de måste läsa böcker som de inte finner intressanta i skolan. Hittar man något som faller dem i smaken kanske det motiverar personen att fortsätta läsa. Idag kan man läsa om precis allt. Med det menar jag att det finns böcker som passar alla. Det handlar nog mycket om att våga prova sig fram och inte låta dåliga böcker avskräcka en. Böcker som man inte tycket om kommer man ständigt att stöta på.

11. Har du någon deckare jag bör läsa?

Om du inte har läst Serien om Victoria Bergmans svaghet är det mitt hetaste tips! Millenium-serien är också väldigt bra. Det kommer den fjärde delen snart ut – ”Det som inte dödar oss”. Dock är jag lite osäker på om den kommer hålla måttet då det är en ny författare som fortsätter skriva på serien. Sen har vi böckerna av Adler Olsen.

Libster Awards part 1

Aprilmånad har inte varit läsandets månad och vad passar inte bättre då än att fylla bloggen med Liebster awards. Bokparadiset taggade de som kände sig träffade och jag kör på helt enkelt.

liebster-award-main
1. Vilken är den bästa boken du läst i år? 

Det måste vara Kanske är det allt du behöver veta, av E. Lockhart. Men den följs tätt av Min pappa Ann-Christine, av Ester Roxberg, 9,3 på Richterskalan, av Andreas Norman och Outtalat, Sarah Rees Brennan.


2. Hur många serier håller du på och läser? 

Oj, det är många. Just nu läser jag: serien om Ruth Galloway av Elly Griffiths, Avdelning Q av Jussi Alder Olsen, Systrarna Cahill av Jessica Spotswood, Lunburn Legacy av Sarah Rees Brennan, Anna och den franska kyssen av Stephanie Perkins etc.


3. En bok alla älskar som du hatar

Ett exempel är Gone girl av Gillian Flynn. Har testat att läsa den, lyssna på ljudbok och jag har till och med sett filmen. Jag förstår inte storheten. En serie som jag inte förstår mig på är Shatter me av Tahereh Mafi. Den tyckte jag inte om. Vad är grejen?


4. Läser du varje dag? 

Nej, det gör jag inte men jag läser väldigt ofta. Framförallt på kvällarna, ibland innan jag ska somna. Ibland på lunchrasten. Läser jag en riktigt, riktigt bra bok som jag inte kan slita mig från då hittar jag ständigt nya möjligheter att få läsa några sidor.


5. Hur många böcker äger du? 

Oj, jag vet faktiskt inte. Har aldrig räknat dem. Har fyra och en halv Billy-bokhyllor som är fulla med böcker. Det blir några stycken. Dock innefattar det även sambons böcker och vår kurslitteratur från studietiden.


6. Vad fick dig att börja bokblogga?

Jag har alltid tyckt om att läsa böcker. För något år sedan började jag läsa bokbloggar men hade då ingen tanke på att själv börja blogga men ju mer jag har hängt med bloggvärlden desto mer lockad har jag blivit. Det som till sist gjorde att jag tog steget var att jag kände att jag läste så pass många böcker och började få svårt att hålla koll på alla och det började bli svårt att minnas vad jag egentligen tyckte om böckerna. Därför kom Ljúfa till världen för att hjälpa mig att hålla koll. Jag tycker om mitt lilla krypin där jag kan få skriva ner mina tankar om författarna och deras böcker.

 

Ljúfa betyder min skatt på isländska. Först tänkte jag kombinera att skriva om både böcker och om utveckling hos min häst (islandshäst) men kom fram till att köra varje sak för sig.


7. Vilken är din favorit filmatisering av en bok?

Jag tycker verkligen om Hungerspelen. De har gjort ett outstanding jobb, och jag tycker till och med att filmerna är snäppet bättre än böckerna! Mannen som talar med hästar är också en favorit. Jag hoppas att jag kommer tycka om filmatiseringen av Fortfarande Alice som just nu går på bio. Detta är en av mina absoluta favoritböcker! Jag har ännu inte sett filmen men jag hoppas att de lyckas fånga den speciella känslan som boken förmedlar.


8. Vilken bok ska du läsa härnäst?

Jag har bland annat Systrars öde av Jessica Spotswood som ligger och väntar på att bli läst.


9. Läser du snabbt eller långsamt?

Jag skulle vilja påstå att jag läser rätt långsamt.


10. Hur mycket pengar lägger du på böcker i månaden? 

Förr köpte jag alla mina böcker som jag läste i inbundet. Jag kom dock fram till att det blev väldigt dyrt, och dessutom köpte jag många böcker som jag inte föll för eller som jag vet med mig att jag aldrig kommer läsa igen. Därför bestämde jag mig för att börja låna mer böcker på bibblan, och det är ett himla smart beslut! Jag sparar en massa pengar samtidigt som jag har tillgång till hur många böcker som helst. Nu köper jag endast hem de böcker som jag verkligen älskar och som jag kommer vilja läsa igen. Exempel på detta är Livet efter dig av Jojo Moyes och Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Älskar!


11. Vad gör du när du inte läser eller bloggar? 

När jag inte läser eller bloggar hittar ni mig säkerligen i stallet där jag pysslar om min unghäst som snart fyller två år. Tar promenader och busar med mina hundar eller så jobbar jag eller sitter med någon skoluppgift till specialistutbildningen som jag för tillfället pluggar. Är dock inne på slutspurten och tar examen om lite mindre än 50 dagar. Skööönt!

Liten uppdatering

Här har det ekat tomt ett tag. Aprilmånad har inte bjudit på samma lästempo som årets tre första månader. Det beror helt enkelt på att det har varit för mycket runt mig med jobb, skola, praktik, hundar och hästar, vilket har resulterat till en del migränanfall. Nu känns det som att jag har kommit i rätt fas igen. Jag känner mig lugnare och då kommer även läslusten tillbaka. Skönt!

Jag plockade upp Justin Cronins Flickan från ingenstans. Har läst runt 300 sidor men jag kommer inte riktigt in i boken. Den är intressant men jag känner mig aningens besviken då den inte har gripit tag i mig ännu. Har läst runt lite och många verkar dessutom tycka att den första tredje delen av boken är den bästa, och tja… det kan jag ju inte direkt hålla med om. Till min sambos besvikelse har jag lagt boken åt sidan tillsvidare.

Till min stora glädje meddelade bibblan att jag hade ett par böcker att hämta, och en av dem var ingen mindre är Anna och den franska kyssen. Det var en bok som jag behövde. Lättläst och läsflowet infann sig direkt. Recension om boken kommer.

Igår börjar jag läsa ytterligare en bok från bibblan. Den är inte lika hajpad som Perkins bok men den verkar så spännande! Jag hoppas det håller i sig. Boken heter Glöm inte att låsa, skriven av Elizabeth Haynes.

Veckans-citat1

Recension: Ge mig en dag till av Mitch Albom

gemigendagtill

Titel: Ge mig en dag till
Serie:
Författare: Mitch Albom
Orginaltitel: For one more day
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2006
Köp den till exempel här eller här

Möt Charley. En man i medelåldern som har misslyckats med det mesta i livet. Han arbetar som försäljare då baseballkarriären sket sig på grund av skador. Största misslyckandet är hans ständiga svek mot nära och kära. Insikten når Charley när hans dotter via brev, utan avsändaradress, informerar honom att hon har gift sig. Och han var inte där. Han är inte längre en del i sin dotters liv. Charley bestämmer sig för att ge upp. Han dricker sig full, igen. Tar bilen och kör mot sin hemstad som Charley vill uppleva en sista gång, innan han tar sitt liv. Bilfärden slutar i en bilolycka, som han överlever. Charley tar sig till sitt barndomshem där han möter sin mamma, död sedan åtta år. Hans mamma som alltid har stått på hans sida, i vått och torrt. Trots alla hans dumhet och upptåg genom åren som gått. Trots alla svek. Att han alltid valde sin pappas sida framför hennes. Charley får nu sin största önskan uppfylld, nämligen ytterligare en dag tillsammans med sin mamma. En dag som förmår Charley att rannsaka sig själv och sina val i livet.

Jag fann boken av en slump när jag var på bibblan senast. Förra månaden läste jag Mitch Alboms storsäljare Tisdagarna med Morrie, efter att den hade stått och samlat damm ett bra tag i bokhyllan här hemma. Jag vet egentligen inte så mycket om Albom och hans författarskap, men Tisdagarna med Morrie lämnade ett så pass stort intryck hos mig att jag per automatisk lånade denna bok med mig hem.

Personligen tycker jag att den inte riktigt nå upp till Tisdagarna med Morries storhet. Den berör mig inte lika mycket och kommer nog inte stanna kvar på samma sätt i mitt medvetande. Boken förmedlar dock två saker som kan vara värda att fundera över.

  1. Vår relation till våra föräldrar.
  2. Vad händer efter döden?

Det är lite av Mitch Alboms grej att skriva om saker som berör och som uppmanar till eftertanke. I båda hans böcker förmedlar han vikten med att stanna upp och reflektera över vad som är viktigt för oss här i livet. Är jobb, karriär och framgång vad som betyder mest? Ändrar värderingarna sig under livets gång, och hur kommer det sig?

Vad jag tar med mig efter att ha läst Ge mig en dag till är värdet i att uppskatta och visa sina föräldrar hur mycket de betyder. Det kan låta som en grundläggande sak här i livet, något som vi alla gör men som vi kanske tar för givet. Att de finns där och ställer upp för en. Men jag som ännu inte har några egna barn, förstår inte hur mycket en förälder väljer att stå tillbaka och går miste om så länge det är till det bästa för sitt barn. Att man som barn själv inte är medveten som denna generösa handling utan bråkar, är otrevlig och sviker sin förälder. Insikten och förståelsen blir nog större den dag då man uppfostrar sina egna barn men att det då kan vara försent att bekräfta, värdesätta och uppskatta allt det som ens föräldrarna har gjort för en. Jag tycker att Albom förmedlar detta väl i sin bok.

Hur vida det finns liv efter döden och hur detta i så fall ser ut, är något som jag kan fundera över ibland. Jag skulle vilja tro att man lever vidare på något sätt tillsammans med de personer och djur som betyder mest för en. Att man återförenas tillsammans och vistas utan smärta, ondska och andra tråkigheter som finns runt om i världen. Antagligen är det rent önsketänkande men det ger mig någon form av tröst att tänka att man möter sin familj igen när man lämnar jordelivet. Om detta stämmer eller inte återstår helt enkelt att se.