Recension: Min pappa Ann-Christine

min-pappa-ann-christine_150

Titel: Min pappa Ann-Christine
Serie:
Författare: Ester Roxberg
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2014
Ljudbok – uppläsare: Ester Roxberg
Köp den till exempel här eller här

Ester Roxberg. Ester är en helt ny bekantskap för mig, och jag gillar henne. Hon är öppen, modig och ärlig. Ester har skrivit en högst personlig bok där hon blottar sig själv, sina tankar och känslor samtidigt som hon talar för friheten att få vara den som man är.

Min pappa Ann-Christine är en självbiografi där Ester främst skriver om sin egen resa när henne pappa Åke bestämmer sig för att vara den person som han är född till att vara, som fram tills nu endast har funnits djupt inom honom. Åke vill vara sitt sanna jag, han vill vara Ann-Christine. Ester skriver om att förlora en förälder, som ändå finns kvar i en annan skepnad.

Beslutet är en process som vänder upp och ner på Esters liv. Hon blir helt plötsligt medveten om hennes egna fördomar, samtidigt som hon blir medveten om omgivningens. Hur okända människor anser sig ha rätten att ha åsikter om hur hennes pappa är eller ska vara, när han bara försöker vara sig själv.

Min pappa Ann-Christine är en tunn bok med korta kapitel. Jag lyssnade på den som ljudbok och jag är övertygad om att Esters personliga uppläsning förhöjde upplevelsen. Språket är vackert och det berör. Varje ord uttalas med en genuin känsla, vilket är vad hela boken förmedlar. En innerlig kärlek, som finns med under hela processen, mellan en dotter och hennes pappa. Samtidigt gör boken ont i mig. Jag känner för Ann-Christine. Osäkerheten, att vilja bli accepterad för den man är. För mig handlar det inte så mycket om transsexualismen utan snarare att Åke väjer att agera utifrån sina längtan och innersta drömmar. Hur många människor vågar lämna sin trygghet, oavsett vad det gäller?

Hela boken genomsyras av hur normaliserat och könsbestämt vårt samhälle är. Allt från kläder, till personnumret man blir tilldelat. Att man gärna utgår från sig själv och sina åsikter, per automatik är jag själv den som är normal och alla andra är avvikande. Att vi idag 2015 ännu har svårt att acceptera transsexualism och hon ställer sig frågan, om vi inte kan prata om det hur ska vi kunna normalisera det?

Ester berättar öppet om hennes egen skam, förvirring och sorg samt till slut acceptans. När hon själv sökte stöd under denna process, saknade Ester litteratur ur ett anhörigperspektiv. Därför kom denna bok till. Min pappa Ann-Christine är en bok som har fått ett varmt välkomnande. Den vann priset som årets bok QX Gaygalan 2015.

Det fina med boken är att den även förmedlar frågeställningen om man verkligen känner sina föräldrar, på riktigt. Vet du vem de verkligen är, och inte endast väljer att visa? Vad de innerst inne drömmer om?

Vad vet vi om våra föräldrar? De är aldrig något annat än föräldrar. Gör vad föräldrar gör, lyssnar men talar aldrig. En dag kommer du att undra vilka de är. De där människorna som alltid bara har funnits. Du inser att du inte vet vad de tänker när de ligger i sina sängar om kvällen. Du vet inte vad de drömmer om. Dina minnen ger inga svar, kan inte visa deras riktiga jag. Du har aldrig undrat. Det fanns aldrig någon anledning att undra, förrän nu.

Ester Roxberg är en svensk författare och skribent, bl.a. som krönikör för Smålandsposten. År 2004 vann hon Lilla Augustpriset för diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det. Hösten 2011 debuterade hon med ung-vuxen-romanen Antiloper. Min pappa Ann-Christine är hennes tredje bok.

Annonser

Min pappa Ann-Christine

image

Idag passar jag på att lyssna på ljudboken Min pappa Ann-Christine när tillfälle ges. På cykelturen till jobbet och nu, under min lunchrast. Den väcker så mycket tankar och känslor hos mig och jag blir lite frustrerad över att jag inte har någon att prata och reflektera med. Än så länge kan jag sammanfatta boken som läsvärd men jag återkommer med mer tankar när den är ”utläst”.

Veckans bokbloggsjerka

Nyss hemkommen från praktiken. Fick sluta lite tidigare, vilket jag är tacksam över då jag ska jobba hela helgen på mitt ordinarie jobb. Passar på att svara på veckans bokbloggsjerka nu när jag fick lite tid över.

bokbloggsjerkaVeckans fråga kommer från Carola och lyder:

Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar.

 
Med tanke på att jag endast har bloggat i ett par månader är jag en rookie och har inga slipade tips att komma med. Jag har läst bokbloggar i flera år innan jag själv valde att knåpa ner mina egna tankar kring böckerna jag läser. Visst hade jag likväl kunnat skriva ner tankar och reflektioner som böckerna väcker i en skrivbok men helt ärligt, det är mycket roligare så här! Man knåpar ner sina tankar med lite bilder och citat, för att i framtiden kunna gå tillbaka och minnas vad man tyckte och tänkte där och då.
Sen jag började blogga har min läsning ändrat sig lite eftersom jag har hoppat på en del utmaningar etc. Det har vidgat mina vyer och mina gamla trygga läsvanor. Det är i mångt och mycket bokbloggens värld som jag har att tacka för många att de små guldklimpar numera hittar hem till mig. Utan er hade jag kanske inte upptäckt dem alls.
Hur man interagerar man sina läsare tänker jag är väldigt enkelt. Jag blir oerhört glad för varenda kommentar som skrivs, och jag tänker det är lika för alla oavsett hur länge man har bloggat. Det är lite speciellt att andra hittar hit, läser och lämnar ett litet avtryck innan de söker sig vidare i bloggvärlden. Extra kul är det när de hittar tillbaka. =)
Jag tänker inte på att locka till mig nya läsare, det är inte mitt mål med bloggande. Däremot är jag glad över varenda en som hittar hit och läser. Dock har jag märkt att genom att delta i utmaningar och enkäter hittar nya läsare till ens blogg. De lämnar en liten kommentar och så hittar jag en ny blogg och så fortsätter det så som ringar på vattnet.

Top ten: Vårens mest efterlängtade böcker

toptentuesday2

Veckans top ten är relativt enkel att knåpa ihop. Jag håller mig därför kort, och jag hoppas att ni finner ett eller annat boktips i listan nedan.

  • Odinsbarn av Siri Pettersen. Spännande, spännande bok som jag verkligen tror och hoppas är riktigt, riktigt bra!
  • Untold av Sarah Rees Brennan, vilket är den andra delen i serien om familjen Lynburn. Jag tyckte mycket om Outtalat som jag läste på svenska. Serien gjorde ett så pass bra intryck på mig att jag inte vill vänta på att fortsättningen publiceras på svenska. Därför kommer jag att läsa de resterande delarna på engelska. Brennans cliffhanger lämnar mycket öppet och jag är väldigt nyfiken på hur det kommer bli fortsättningsvis för Kami, Jared m.fl.
  • All of me av Kim Noble. En självbiografi om hur det är att leva med dissociativt syndrom, vilket allmänheten oftast mistar som schizofreni, nämligen att man lever med flera olika personligheter. Jag googlade fram ett klipp från en intervju tillsammans med Kim och hennes 14-åriga dotter Amy. Det var verkligen hjärtskärande att se, ur bådas perspektiv. Där Kims multipla personligheter påverkar vardagen på ett sätt som du och jag knappast kan föreställa oss men även för Amy som får leva med och tvingas bemöta och hantera ett par av mammans personligheter som inte inser att Amy är hennes barn… Går det ens att föreställa sig hur det måste kännas för Amy? Återigen, jag tycker hjärnan är otroligt fascinerade och intressant!
  • Another dag av David Levithan. Bok nr 2 och uppföljaren till Jag, en. Jag blev positivt överraskad när jag insåg att det skulle komma en uppföljare. Jag, en är en av mina favoritböcker från förra året och i andra boken får vi läsa om huvudpersonerna och deras möten fast ur Rhiannons perspektiv. En spännande vinkling som jag ser fram emot att få ta del av. Samma bok, fast ur ett nytt perspektiv.
  • Systrars öde av Jessica Spotswood. Den avslutande delen om häxsystrarna Cahill. Behöver jag säga mer?
  • Anna och den franska kyssen av Stephanie Perkins. Har läst mycket gott om boken på flera bokbloggar runt om. Nu kommer den äntligen ut på svenska och jag ser fram emot att läsa om lite romantik etc.

Och så upprepar jag mig lite:

  • Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Jag har väldigt höga förväntningar på serien.
  • Den första lögnen av Sara Larsson.
  • När du ser mig av S.J Bolton

Tema trio: vill läsa-böcker

tematrio

Denna veckan vill Lyran veta vilka tre böcker som vi väldigt gärna vill läsa. Just nu har jag en hel uppsjö av vböcker som jag skulle vilja läsa en av eller flera anledningar men jag inte har kommit till skott med. Som ni säkert redan vet måste man hantera konststycket med att välja en bok åt gången. Dessa svåra val. Men okej, tre stycken säger vi.

  1. Flickan från ingenstans av Justin Cronin: Har del ett och två stående i bokhyllan. I dubbletter. Eller ja, i inbundet och som pocket. Inte ens detta har förmått mig att börja läsa första delen. Jag vill så otroligt gärna läsa den. Helst igår. Det måste vara tjockleken som skrämmer mig. Så himla tokigt egentligen, tänk så många bra sidor man har att läsa egentligen.
  2. När du ser mig av S.J Bolton: Har för några år sen läst Rov, som jag tyckte mycket om. Har läst mycket gott om Boltons serie men har aldrig kommit till skott för att läsa den. Nu har jag köpt hem del ett, två och tre från rean. Nu är det med andra ord riktigt nära att jag plockar upp och börjar läsa.
  3. Den första lögnen av Sara Larsson: En av debutantböckerna från i år som jag ser mest fram emot att läsa.

Recension: Black out – När min hjärna blev min fiende

Tillägnad alla som saknar diagnos.

Black out var en av böckerna som fångade mitt intresse vid årets rea,  maxresdefaultoch det är en bok som faller mig mer än väl i smaken. Den är lättläst då jag älskar att läsa verklighetsbaserad böcker om hur det är att leva med olika sjukdomar. Jag fascineras av hjärna och dess komplexitet. Trots att sjukvården har kommit långt i forskning är hjärnan och hur den fungerar i mångt och mycket fortfarande ett mysterium för oss. Därav är det både intressant, hjärtskärande och sorgligt att läsa om Susannahs märkliga sjukdom.

En dag upptäcker Susannah två inbillade lusbett på armen och får en överdriven noja av att ha fått vägglöss i sin lägenhet. Lägenheten saneras trots att man inte kan finna några tecken på löss. Detta är startskottet på tjugofyra åriga Susannahs märkliga insjuknande. Från att ha varit en framgångsrik journalist på en av New yorks största tidningar genomgår Susannah en personlighetsförändring där hon uppvisar allt från hallucinationer, vanföreställningar, EP-anfall, paranioda- och tvångsmässiga beteenden till att talförmågan förändras drastiskt och hon får allt svårare att tänka och lösa vardagens enkla uppgifter. Läkare efter läkare undersöker henne men står handfallna då man inte vet vad som är fel med Susannah. Prover och undersökningar stämmer inte överens med läkarnas teorier och Susannah försämras i rask takt.

Självbiografin bygger på Susannas intervjuer med specialistläkare, sjukvårdpersonal, anhöriga och vänner, familjens dagböcker och anteckningar samt från videoinspelningar bandades under hennes behandling på epilepsivårdsavdelningen. Det ligger ett gediget arbete bakom boken där Susannah försöker återskapa en bild av vad som hände under de där månaderna som hon inte minns något av. Fragmentariska minnen kan fortfarande dyka upp då och då när hon känner en speciell doft eller ser en sak som triggar igång en inre process men fortfarande är hela sjukdomsförloppet ett stort svart hål i Susannahs minne.

Boken är välskriven, som varvas med medicinska termer och förklaringar utan att för den delen bli tråkig. Den är lättläst, intressant och gripande. Framförallt är den undervisande då man får en förklaring till vad som händer i kroppen som genererar till vissa symtom etc. Det är så intressant!

Susannah lyckas även förmedla hur utsatt man är som patient och familj i svåra situationer. Hur lätt det är att personalen pratar över huvudet på henne och familjen. Hur hon blir ett intressant ”sjukdomsfall” som alla AT-läkare vill få en glimt av. Hur svårt personal inom den somatiska vården kan ha att hantera och bemöta patienter med psykiska symtom. Hur svårt det kan vara för vänner och bekant att bemöta den förändrade Susannah under hennes långa tillfrisknade.

Black out – När min hjärna blev min fiende är en gripande bok som kommer få dig att reflektera över vad du har och bör vara tacksam över, istället för att ta det för givet. Märkliga sjukdomar kan drabbas oss alla…

9789187135484_200

Titel: Black out – När min hjärna blev min fiende
Serie:
Författare: Susannah Cahalan
Originaltitel: Brain on fire – My month oh madness
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Massolit förlag
Utgivningsår: 2012

Bokbloggsjerka 13-16 mars

bokbloggsjerka Helgens fråga är följande: Hur hinner du läsa så många böcker?

Ibland händer det att man måste ta en ofrivillig paus från bokläsandet och bokbloggandet, där befinner jag mig just nu. Jag är nämligen inne på sluttampen på min specialistutbildning. Just nu kombineras all min tid med studier med pågående projektplan, praktik med tillhörande uppgifter samt jobb på 50 %. Det svider i hjärtat när jag inser att de kommande veckorna endast kommer att involvera läsning kopplat till studerandet, istället för nöjesläsningen. Jag blickar längtansfullt på de olästa böckerna i bokhyllan och skulle mer än gärna plocka upp en bok efter jobb/skola som avslappning eller när man har krupit ner i sängen innan man somnar. Detta är dock helt uteslutet då jag är helt slut efter en dag på praktiken/skola/jobb. Två månader kvar, sen så ska det läsas i sommar – det vill jag lova!

Hur man hinner att läsa så många böcker beror helt enkelt på hur man väljer att prioritera sin tid. När jag själv kan påverka den kan jag mycket väl föredra en hemmakväll i soffan med nåt gott tilltugg framför en utekväll/filmkväll/spelkväll. Tv-tittandet är nästintill obefintlig, då plugg och nöjesläsning tar över. Jag antar att andra människor väljer att sysselsätta sig med helt andra saker som jag inte finner särskilt intressant. Jag är med andra ord inte supersocial på min fritid och flänger runt på diverse upptåg.

Jag har mina tre saker som tar upp all min ledig tid och det är min läsning, mina hundar och min unghäst. Tyvärr får böckerna ibland stå tillbaka då mina kära djur behöver min uppmärksamhet och min tid mer, men som läsare finner man alltid tid för att läsa. Exempelvis: lyssna på ljudbok vid promenader, till och från jobbet/stallet/skolan/praktiken, på rasterna, under städningen här hemma. Läsa kan man göra när man äter frukost, slappnar av efter en fullspäckad dag, innan man somnar etc.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg