Bokbloggsjerka 6-9 mars

bokbloggsjerkaSå var det dags för veckans bokbloggsjerka, som Annika håller i.

Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?

Jag läser dedikeringarna i böckerna men jag kan knappats påstå att det är många som fastnar. Allt som oftast är de ganska så intetsägande eftersom man inte vet vem personen är vars namn som nämns. Om man ska vara ärlig är de flesta dedikeringar knappats banbrytande på något sätt. Make/maka, barn etc. Som läsare får man ingen bild av anledningen till dedikeringen utan man kan tänka sig att de är älskade och uppskattade av författaren.

Dock har Nicole Krauss gått steget längre där hon i sin bok The history of love dedikerar boken till sina mor- och farföräldrar – ”who taught me the opposite of disappering”. Under till finns fotografier på dem alla fyra. Detta gav dedikeringen en betydligt mer personlig touch.

De dedikeraringar som dock har fastnat i mitt minne är skrivna i Eriksson och Axlander Sundqvist triologi om Victoria Bergmans svaghet.

  • Kråkflickan – Till inte en jäkel.
  • Hungerelden – Till minnet av oss som svek.
  • Pynthians anvisningar – Till minnet av er som förlät.

Den första minns jag för den är så klockren. De andra två ger ett djup, både relaterat till handlingen i boken och hur man som läsare väljer att tolka dedikeringen. Tycker om att dedikeringarna hänger ihop i bok två och tre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: