Veckans smakbit

Då jag sett henne tidigare – jag hade förvisso bara skymtat henne som hastigast – hade jag inte lagt märke till något speciellt uttryck i det härjade ansiktet, men jag hade ju, när allt kom omkring varit helt upptagen av det svårt sjukliga i hennes utseende. Men när jag nu stirrade på henne, stirrade tills ögonen värkte i sina hålor, stirrade förbluffat och förbryllat på hennes gestalt, då såg jag att hon faktiskt hade ett visst ansiktsuttryck. Det var ett som jag bara kan beskriva som – men orden känns hopplöst otillräckliga – en förtvivlad, trånande illvilja; det var som om hon letade efter något hon ville ha, behövde – måste ha, mer än livet självt, något som tagits från henne. Och mot vem det än var som tagit detta ifrån henne riktade hon nu den renaste ondska och vedervilja och avsky, med all den kraft hon besatt.

Sidan 54 i Kvinnan i svart av Susan Hill.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: